Miss Meister

Måndagen den 19 februari 2007 gjorde jag min bloggdebut. Det var då en post utan bilder och inte ens på min egen blogg. Över tre år har hunnit passera sedan dess och bloggandet tillhör min vardag. Det svajar dock lite med frekvensen och kontinuiteten av inlägg. Vissa perioder mer och andra mindre. Det är väl något vi matbloggare känner mer än väl igen. Det tar faktiskt väldigt mycket tid att matblogga.


Miss Meister
Jag är varken kostvetare, kock, kallskänka, bagare, konditor, dietist eller på något sätt utbildad inom något livsmedelsrelaterat område. Däremot är jag en fd förskollärare, och numera långtidsarbetslös samhällsvetare med en breddad magister i mänskliga rättigheter i bagaget, som älskar att baka kakor och gillar matlagning. I mitt singelhushåll måste jag hela tiden begränsa mig då jag dessvärre gillar att äta allt jag bakar och lagar. Konsekvenserna av det är större än vad jag orkar med och slåss ständigt med mig själv. Liksom mitt första bloggade recept på Miss Meister's mat med mera... håller jag fortfarande fast vid mottot Man tager vad man haver


Mitt matintresse/kunskaper                        
Min mamma har varit min främsta lärare och med åren har en och annan kock inspirerat mig att själv ta initiativ i köket. I början av 90-talet gick jag under en kort period upp väldigt mycket i vikt. Efter det började jag intressera mig ännu mer för mat och vad det kan göra mot kroppen. Framförallt lärde jag mig läsa innehållsdeklarationer och om när, var och hur mycket jag åt. Jag blev mer och mer angelägen om att laga min mat själv med riktiga råvaror.
I mitten av 90-talet följde jag Årets kock och när nyhetsmorgon började ha sina korta middagtips satt jag som klistrad framför TV:n. Jag föll sedan pladask för "The Naked Chef" (dvs Jamie Oliver, som fortfarande är en av mina absoluta kändiskockfavoriter). Han gjorde allt så enkelt i köket. Tog lite här och lite där och så använde han sina bara händer! Doppade fingret i såsen och smakade och så vidare. Så befriande! Vem vågade göra det i TV annars? Det var också i den vevan jag blev sjukare och tvingades sluta mitt dåvarande jobb som förskollärare.
Så började jag då ställa om min kost lite pö om pö till vegetariskt, och under en period helt vegan men är idag vegetarian. Och då menar jag vegetarian i ordets fulla bemärkelse och äter alltså varken fågel, fisk eller mittemellan.

Detta har tillsammans bidragit till mitt ökade matintresse och med åren bättrat på mina kunskaper om mat och matlagning. Jag tycker fortfarande det är svårt att riktigt kombinera en helt vegetarisk kost med det dagliga intaget och kombination av proteiner, fetter, kolhydrater och vitaminer mm på ett fullfärdig och hälsosamt sätt. De vegetariska proteinkällorna som bönor, linser och tofu innehåller, till skillnad från kött, en hel del kolhydrater och dessutom bara hälften av protein jämfört med kött/fågel/fisk (räknat på 100 g). Men jag lär mig hela tiden.


Varför blogg?                                      
Bloggen Miss Meister's mat med mera... har alltså blivit en hjälp och ett verktyg att samla mina erfarenheter, kunskaper jag tillskansat mig och också ett fönster mot omvärlden och ett medium att dela med mig och samtidigt få del av andras erfarenheter och kunskaper. Bloggandet handlar alltså om så mycket mer än att bara laga mat, ta en bild och klicka på POST. Det handlar om att ingredienser ska skrivas ner. Mått, mängd och vikt ska noteras. Gradantal, tid och köksverktyg ska redovisas. Så kan det hända att det blir sisådär 20-30 bilder som sen ska gås igenom, raderas, namnges, kategoriseras osv. Eftersom i alla fall inte jag är fotograf heller kan det momentet vara oerhört tidskrävande och väldigt svårt att välja ut de minst dåliga bilderna. Vill jag lyfta fram någon ingrediens ört eller krydda så krävs en mindre forskning för det osv.
Fördelen med bloggandet är ju ändå det stora härliga nätverket av andra matbloggare där ute. Där finns hur många som helst att byta erfarenheter med, få tips och idéer ifrån och Många som ska besökas, läsas, kommenteras och så vips är man plötsligt bland andra bloggar än just mat och så har klockan tickat iväg några timmar.
Det är absolut en givande och ofta lärdomsfull tid som tickar i väg och dra på trissor om jag inte skaffat mig några nya vänner på vägen :-)



På återseende!